Ver 6.3 Senast ändrad 2023-05-21

Klart badvatten sommaren 2023?

Ösbysjön är en biologiskt övergödd sjö i obalans. Denna text beskriver sjöns tillstånd och ger förslag på restaureringsåtgärder. I version 5 gjorde vi om kapitlet om karpen samt gjorde avsnittet om samlade åtgärdsbehovet tydligare. I version 6 har vi lagt in mer information hämtade från tidiga rapporter rörande restaurering av Ösbysjön. Detta har inte påverkat våra övergripande slutsatser, men väl den fullständiga förståelsen. I version 6.2 har avsnittet Legala Aspekter rättats och gjorts mer lättläst. I avsnitt 6.3 har mer information lagts in om vassens ekologiska betydelse för Ösbysjön, resultat från 2022 års konsultkartläggning samt uppdatering av förutsättningarna för att plantera in alternativ bottenvegetation.

Genom åren har Ösbysjön genomgått många restaureringsförsök. Oftast har man tänkt fel. Det här är komplicerade sammanhang. Därför har Ösbybadets Vänner lagt ner mycket tid på att sätta oss in i litteraturen, historiska erfarenheter, vi har kontaktat experter o.s.v. Ändå har vi säkert missat något. Om du hittar brister eller viktiga komplement till skrivningen, så är vi tacksamma för ett mejl till  lars@osbybadetsvanner.se

Sammanfattning

Fram till och med 1950-talet var Ösbysjön en ganska näringsfattig sjö med bra siktdjup.

På 60-talet blev sjön allt mer näringsrik på grund av bristande hantering av gödsel och urin från hästgården. Sjön blev i slutet av decenniet lätt övergödd varvid ett för simmarna starkt störande bestånd av kransslinga utvecklade sig.

1970-72 planterades kinesisk gräskarp in i sjön. Metoden är bra, men överdoserades starkt, varvid all växtlighet förutom vassen försvann och sjön blev mycket grumlig.

1985-1990 Dog gräskarpen succesivt ut av åldersskäl. Den stränga isvintern 86/87 dog extra många av syrebrist. Mot slutet av perioden blev vattnet klarare, men kransslingan kom tillbaka.

1993-94 Inplanterades en mix av gräskarp och vanlig karp. Kransslingan försvann och vattnet blev åter grumligt

2005 anläggs en reningsdamm för rening av dräneringsvattnet från hästarnas rasthage. Kommunen prutade rejält på den konstruktion som en konsult rekommenderat, varför dammen ger en försumbar reningseffekt.

Idag har all inplanterad gräskarp dött av åldersskäl, medan den vanliga karpen och, troligen, rudan har kunnat föröka sig starkt och populerar nu ensamma sjön.

Ösbybadets Vänner rekommenderar följande restaureringspaket för Ösbysjön

• År 1 Reduktionsfiske samt pumpa hästhagens dräneringsvatten till den våtmarksliknande ängen bortom Hildingavägen
• År 2 Fortsatt reduktionsfiske samt inplantering av vuxen abborre och/eller annan rovfisk
• År 3 Låta sjön stabilisera sig, främst invänta begynnande bottenvegetation
• År 4 Några mätningar på den sjö som nu har helt nya egenskaper. Val och dimensionering av kompletterande åtgärd, troligen fosforbindning med aluminiumsalt
• År 5 Åtgärd enligt utredning år 4
• År 1-5 Sommarskörd och borttransport av vass

Försiktigt inplantering av gräskarp (max 30kg/hA och minst 2-årig) är inget vi rekommenderar, men är ett intressant spelkort att ha som komplement i rockärmen om vi inte helt når våra mål

Redan kort efter första årets åtgärd kommer sjön att ha påtagligt klarare vatten

Vattenkvalitet

Sjöar i obalans består främst av:

• Näringsfattiga sjöar
• Övergödda sjöar
• Fursurade sjöar

Näringsfattiga sjöar utgör den i Sverige vanligast gruppen. Dessa har ofta ett stort siktdjup, har näckrosblomning och brunaktigt vatten.

I en miljökonsekvensbeskrivning https://www.danderyd.se/contentassets/94fc6956dc264c4cab52c0a18ff5bafd/miljokonsekvensbeskrivning.pdf från kommunen beskrivs Ösbysjön:

” Ösbysjön är en naturligt näringsrik sjö, med avrinning via dagvattennätet mot Stora Värtan. Under en följd av år uppvisade sjön förhöjda halter av kväve och fosfor. Tillrinningen sker från villaområden, naturområden och betesmarker. År 2005 anlades en reningsdamm med syfte att minska näringstillförseln till sjön. Relativt lite fakta om kommunens sjöar beträffande kemisk status finns idag säkerställt”

Orsaken till övergödning beror alltid på höga halter av kväve och fosfor. Tillförseln av dessa näringsämnen brukar komma från jord-, lant- eller skogsbruk. För små sjöar utan motorbåtstrafik brukar fosforhalten vara den styrande parametern.

Ansamlingen av kväve och fosfor från död växtlighet sker i bottensedimentet. Bottenssedimentet fungerar därför som ett förråd för näringsämnen, som kan räcka i många decennier. Kunskap behövs därför om huruvida det fortfarande tillförs för stora mängder näringsämnen till sjön, eller om sjöns övergödning beror på gamla synder.

Gör man ingenting, så ökar gradvis igenväxningen med vass, siktdjupet försämras, sjön börjar lukta och bottnarna dör. Allt detta ser vi i Ösbysjön. En övergödd sjö blir därför stegvis allt mindre användbar som badsjö. Däremot är övergödningen inte till nackdel för växt- och fågelliv. Fåglar och fiskyngel kan söka skydd i vassen. Växtplankton utgör mat till djurplankton, som utgör mat till fiskar som utgör mat till fåglar. Med tiden tas badsjön över av fåglarna. Detta har hänt med Ekebysjön.

Växtplankton vissnar och faller ner på den syrefattiga botten och förmultnar långsamt. Vid förmultning i syrefattig miljö bildas biogas, vars huvudbeståndsdel, metangas, har 30 gånger så kraftig växthuseffekt som koldioxid vid samma mängd

Fram till 1907 var Ösbysjön vattentäkt för Djursholm och det rådde därför badförbud. Vattnet hämtades upp i Östra delen där det var som klarast. Röret gick upp vid GPS position Lat. 59.401760 Lon 18.065889.

Dokumentation från 1958 visar att Ösbysjön då hade klart vatten med stort siktdjup, man såg botten i större delen av sjön. Sammansättningen av växter visade att sjön var näringsfattig. Det är alltså fel att Ösbysjön skulle vara en naturligt näringsrik sjö.

2022 visar Ösbysjön klara tecken på biologisk övergödning

• Sjön har ett mycket litet siktdjup. I juli 2022 uppmättes 0,4 meters siktdjup.
• Det korta siktdjupet orsakas av en stor mängd växtalger
• Bottenväxter saknas nästan helt
• 10 oktober 2019 förekom tydlig algblomning (Vilket är en mycket sen förekomst av algblomning)
• Tidvis känner man en svag lukt av svavelväte från sjön.
• Utöver detta så saknar sjön tydliga till- och utlopp.

Växtligheten i sjöar har naturliga årstidsvariationer på samma sätt som växtligheten på land. Därför varierar siktdjupet med årstiderna. Se nedan uppmätta värden för 2019-2020 och jämförelse med andra närliggande vatten.

Ett system för att klassa sjöar är med en så kallad Trofi klassificering. Nedan har vi bara tagit med de storheter som det finns mätvärden för i Ösbysjön

Med gul färg har vi markerat hur Ösbysjön ligger relativt skalan. Oligitrofi och Mesotrofi är ”godkända” nivåer, medan Eutrofi och Hypertrofi visar på en sjuk sjö. Växtplankton och siktdjup hör ihop. En hög halt växtplankton ger ett grumligt vatten med kort siktdjup. Mest utmärkande för Ösbysjön är det extremt korta siktdjupet, 0,4 meter, långt över gränsvärdet enligt trofi klassificeringen för att kallas extremt eller hypertrofi.

Växter behöver många olika näringsämnen t.ex. fosfor, kväve, kalium, kalcium och magnesium. De flesta ämnen som växterna behöver finns dock i tillräcklig mängd. Endast de ämnen som det råder brist på begränsar växternas produktionsförmåga. För de flesta sjöar, inklusive Ösbysjön, är det störst brist på fosfor som därmed är det enda ämne som begränsar växternas produktionsförmåga.

Vi finner sålunda:

Ösbysjön är biologiskt övergödd men Ösbysjön är inte kemiskt övergödd.

Ännu tydligare blir detta om vi studerar fosforhalten i bottensedimentet. Den mättes 1997 (lite väl länge sedan) till 1000 mg/kg, vilket är som i en fjällsjö. 3000mg/kg betraktas som normalt och 6000 mg/kg kräver åtgärd.

Det är det biologiska tillståndet som avgör om sjön är övergödd, medan det kemiska tillståndet är en indikator. Denna indikator fungerar uppenbart inte för Ösbysjön. Vi har därför snarare ett problem med att sjön befinner sig i någon form av obalans än att det finns för mycket gödningsämnen. Innan vi studerar orsaken till detta, så kan vi studera kvävehalten.

Ösbysjöns kvävehalt är ”hög till mycket hög”. Det här är typiskt för sjöar i storstadsregioner. Av 21 listade sjöar i Stockholms län har 6 lika hög eller högre kvävehalt än Ösbysjön. Bidragande är säkert bilarnas (främst dieselbilars) utsläpp av kväveoxider, NOx. En hög kvävehalt är inte bara något negativt. Om kvoten mellan kvävehalt och fosforhalt är över 30, så är risken för giftiga blågröna alger liten. För Ösbysjön är kvoten 58. Vi har därför knappast någon risk för giftig algblomning (men väl för ogiftig). Till skillnad från fosfor, så är kvävet i någon mån självreglerande och naturen har ordnat det så att det naturliga kretsloppet med kväve som återförs till atmosfären delvis fungerar. Summa summarum, så finns det inga riktigt konkreta skäl att bry sig om de höga kvävehalterna, men som en försiktighetsåtgärd är det bra att hålla halten nere.

Utöver att Ösbysjön är en sjö i biologisk obalans, eller snarare på grund av detta, så har det under 2020 noterats ett fåtal fall där de badande fått utslag och klåda orsakat av fågelparasiter, som tränger in och sätter sig under huden. Detta förekom i Ekebysjön åren innan sjön stängdes för bad på 1980-talet. Ännu (2020) så är problemen begränsade, men om inget görs med sjöns ekologiska obalans, så torde Ösbysjön inom några år tas över av fåglarna och inte längre bli badbar.

Åtgärder

Fiskbestånd

Vad beror nu den här obalansen på: En granskning av såväl erfarenheter från Ösbysjön, som från andra sjöar visar entydigt att det beror på den inplanterade karpen.

På 60-talet fanns det rikligt med abborre i Ösbysjön [Ref Finn Torberger] och det fanns även gädda [Ref Urban Wrethagen]. Vid en svår isvinter 1969/70 dog gäddorna och de flesta abborrarna.

Under 60-talet ökade näringsinnehållet i Ösbysjön från något näringsfattig till något näringsrik. Detta troligen på grund av bristande hantering av gödsel och urin från hästgården. Detta ledde till att kransslinga (möjligen axslinga), som allvarligt störde simmarna, började breda ut sig i sjön. Under 60-talets senare hälft kom det därför många klagomål från de badande. Kommunen anlitade då Institutet för Vatten och Luftvårdsforskning, IVL. Med stöd av institutet planterades det in Kinesisk Gräskarp under åren 1970-72

Att skapa ekologisk balans i en sjö

Utmaningen att få Ösbysjön i balans kan illustreras av nedanstående figur

Den fosfor som finns i sjön kan tas upp av antingen växtlighet i mänsklig skala (makrofyter) eller av grumlande växtalger. För mycket av endera av dessa är störande för badvattenkvaliteten. Om bottenväxterna ökar och därmed förbrukar mer fosfor, så blir det mindre fosfor över till växtalgerna och vattnet blir allt klarare. Omvänt, om växtalgerna ökar, så blir det för mörkt på botten för bottenväxterna, sjön blir grumlig och död på växter i mänsklig skala.

Fiskbeståndet i sjön har en avgörande betydelse för jämvikten

Fosforhalten i sjön illustreras i figuren av pallbocken. Om fosforhalten minskas (pallbocken sänks) så kan balansbrädan inte luta lika mycket. Inverkan av överbeväxtning eller grumlighet blir mindre.

Om Kinesisk Gräskarp

Kinesisk gräskarp är den mest växtätande fisk, som kan överleva i svenska vatten. En vuxen gräskarp kan äta upp till 120% av sin kroppsvikt per dag. Gräskarpen används därför för att reducera växtmängden i igenväxta sjöar.

Ösbysjön var den första sjö i Sverige där gräskarp planterats in. I närliggande länder har implantering skett från 1961. Idag är växtreduktion med gräskarp en etablerad budgetmetod.

Gräskarpen kan bara föröka sig i strömmande vatten och därmed inte i Ösbysjön. I svenska vatten har gräskarpen en livslängd mellan 15-20 år.

Gräskarpens födointag är mycket temperaturberoende. Under 10°C går gräskarpen i dvala och slutar äta. Matintaget ökar däröver med temperaturen och når sitt maximum vid 22°C med upp till 120% av kroppsvikten per dag. Optimal levnadstemperatur för gräskarpen är 20-28°C, men den klarar sig väl i Ösbysjöns temperaturmiljö med undantag av våra strängaste isvintrar där syrebrist kan leda till gräskarpens (och andra fiskars) död. Växthuseffekten gör att sådana vintrar kanske inte framledes kommer att förekomma i Ösbysjön.

Ungefär hälften av födointaget blir ofullständigt nedbrutet och leder till ökat näringsinnehåll i vattnet och därmed ökad halt växtplankton. Vid doseringar under 30kg/hA med gräskarp är problemet inte störande.

Likt den vanliga karpen så bökar gräskarpen i bottensedimentet och rör på det sättet upp näring och lera från botten. Näringen göder växtplankton som grumlar. Effekten är dock mindre än för den vanliga karpen.

Om valmöjlighet finns så föredrar karpen lättuggad fiberfattig föda. Exempelvis är det vanligt att den äter bladen, men lämnar stjälken på en växt. Vid brist på föda, så klarar gräskarp över två års ålder att även äta fiberrika växter.

Vid ett givet näringsinnehåll i en sjö har man (ungefär) en given summa av näringsupptag i bottenväxande växter och friflytande grumlande växtalger. Bottenvegetation är därför bra och leder till bättre siktdjup. Tar man bort bottenvegetationen så blir sjön grumlig. Konststycket, och det svåraste vad avser restaurering av Ösbysjön, är därför att skapa en sjö med riklig bottenvegetation men inga störande slingerväxter som når upp till eller nära vattenytan.

Det har tagits fram flera modeller för att beräkna rätt dosering med gräskarp, men alla har visat sig otillförlitliga. Antalet påverkande variabler är för stort. Vi bedömer att bästa tumregel är att 30 kg/hA är en lämplig och ofarlig dosering med gräskarp. En förekommande försiktigare rekommendation är 10-20 kg/hA. 55 kg/hA har i flera fall lett till att bottenvegetationen helt slagits ut.

Lyckas man slå ut en oönskad växt med hjälp av gräskarp, så kan man förvänta sig att en för sjön ny växtsort (önskad eller oönskad) efter ett par år tar dess plats i ekosystemet.

Överdosering med gräskarp (>55kg/hA) kan också leda till att rovfisk, som gädda och abborre slås ut som en sekundär effekt av att bottenvegetationen, som behövs för fiskarnas lek och för skydd för yngel, slås ut. Möjligen leder det grumlade vattnet även till att rovfisken får svårt att jaga på grund av dålig sikt (ej bekräftat i den forskningslitteratur vi hittat).

Konkurrens om föda kan finnas mellan gräskarp och vissa sjöfåglar. För en renodlad badsjö kan begränsning av sjöfågel dock vara till fördel då det minskar risken för parasiter och oönskade bakterier.

Inplanteringen av gräskarp i Ösbysjön

En lämplig, men också maximal, dosering med gräskarp är enligt ovan 30 kg/hA.

1970 planterades det in 24 kg/hA med tvåårig gräskarp. Resultatet blev mycket lyckat! Hälften av den störande kransslingan försvann och sjön blev inte mer grumlig.

Inspirerade av det goda resultatet beslöts det att fortsätta och plantera in treårig gräskarp nästa år, våren 1971. Omedelbart före tänkt leverans meddelade leverantören att hen inte kunde fullfölja ordern. Forskarteamet försökte rädda situationen och lyckades få tag på en sändning med 4300 små gräskarpar, som inte ens var året gamla och vägde strax under 10 gram.

Den nya inplanteringen gav ingen effekt på Ösbysjön växtlighet. Forskarteamet drog då den troligen felaktiga slutsatsen att gräskarpen var för ung och inte hade överlevt. Med dagens kunskap vet vi att så här ung karp ännu inte klarar att äta växter, utan livnär sig på animalisk föda i form av insekter med mera på botten. Någon effekt på växtligheten var därför inte att vänta. Självklart är mortaliteten hög bland så här unga fiskar, men en stor del överlevde säkert och kan förväntas ha ökat sin vikt till nästa år med 10-20 gånger.

Efter det, i forskarnas uppfattning, misslyckade försöket 1971 fortsatte de med en ny inplantering med 88 kg/hA med tvåårig gräskarp våren 1972. Till hösten hade all växtlighet i mänsklig skala försvunnit i sjön. Sjön hade blivit mer grumlig, dock inom rimliga ramar med över 1 meters siktdjup sommaren 1972. Allteftersom gräskarpen växte till sig, så minskade siktdjupet och nådde 0,5 meter 1988, nästan så dåligt som idag. Se figur nedan:

Den abborre som överlevde isvintern 1969-70 växte till en början till sig snabbt. Det fanns god tillgång på föda i form av unga gräskarpar. Allt eftersom gräskarpen växte till sig och blev för stor som bytesdjur så hade abborren svårt att klara sig med en botten utan växtlighet och allt sämre sikt. Hur snabbt abborren dog ut är inte känt.

Vanlig karp

Vintern 1986/87 var isläggningen ovanligt långvarig, vilket skapade en syrefattig miljö. Många gräskarpar dog nu och hittades flytande på ytan efter islossningen. Vattnet började bli klarare och slingerväxterna började komma tillbaka.

1993 eskalerade åter klagomålen på de störande slingerväxterna med bland annat två artiklar i lokaltidningen, varför kommunen, trots kunskaperna som nu fanns, återinplanterade karp tidig höst 1993 och 1994, denna gång bara 5kg/hA och en blandning av gräskarp, vanlig karp och så kallad praktkarp. Den senare beter sig som vanlig karp, men är vackrare. Den vanliga karpen fungerar helt annorlunda i ekosystemet, Den är inte växtätare, förökar sig i sjön och skapar genom en helt annan mekanism samma effekt: Ingen bottenvegetation och mycket växtalger som skapar ett grumligt vatten utan rimligt siktdjup.

• Spegelkarpen livnär sig på djurplankton. Eftersom djurplankton livnär sig på växtplankton, så ökar växtplanktonkoncentrationen vilket grumlar sjön.
• Karpen bökar i bottensedimentet efter växter och smådjur och rör därmed upp de näringsämnen som finns lagrade där, vilket ytterligare ökar tillväxten av växtplankton.
• Vid dubbla siktdjupet är det så mörkt att bottenvegetationen försvinner. Eftersom vegetationen nu inte konkurrerar om tillgängligt fosfor, så blir mer fosfor tillgängligt för växtplankton

• Bottenvegetationen har en viktig roll för att binda bottensedimenten. Utan vegetationen börjar botten avge såväl lera som fosfor till sjön. Siktdjupet är nu riktigt dåligt.
• Den låga ljusgenomsläppligheten i kombination med ett förmultningstryck från vissnad växtplankton leder till en syrefattig botten. I en syrefattig botten kan järn inte hålla kvar sina järnfosfater, utan avger fri fosfor, som tas upp av växtplankton och ökar tillväxten ytterligare.
• I sjöar med både karp och rovfisk, så får rovfisken svårt att jaga karpen på grund av den dåliga sikten och frånvaro av bottenvegetation försämrar förutsättningarna för lek och småfiskarnas skydd. Karpen tar över. Inplantering av rovfisk lönar sig därför först när man reducerat karpbeståndet.

Totalt får man alltså en reduktion av slingerväxterna och annan växtlighet ”i mänsklig skala” medan vattnet grumlas av en hög koncentration växtplankton. På detta sätt räcker sjöns ”måttliga till höga” fosforhalt till att skapa en övergödd sjö med mycket hög halt av växtplankton och extremt kort siktdjup.

Erfarenheterna från såväl Ösbysjön, som flera andra sjöar visar tydligt på att det är detta som händer.

Effekten på bottenväxter och grumlande växtalger är alltså densamma för gräskarp och vanlig karp, men gräskarpen stör sjöns balans genom att äta bottenväxterna medan den vanliga karpen grumlar vattnet så att ljusförhållanden på botten blir så dåliga att bottenväxterna dör.

Efter det att den vanliga karpen hade planterats in 1993-1994, så försvann problemet med slingerväxterna, bottenväxterna dog och sjön blev grumlig.

Den gräskarp som planterades in 1993-94 har idag dött åldersdöden, medan den vanliga karpen och (troligen) rudan fritt har kunnat föröka sig och dominerar nu helt sjön.

Ösbysjön har även ett bestånd av rudor. Rudan tillhör också karpsläktet och är en mycket tålig fisk som har överlevt såväl isvintern 1966 som 1986/87.

Wikipedia skriver om vanlig karp respektive rudor:

Karpens föda består av frön och alger men även insekter, snäckor, musslor och kräftdjur. Karpen slutar äta och lägger sig i dvala på botten om vattentemperaturen understiger 8⁰C och klarar av att leva i syrefattigt vatten. Den är skygg och intar ofta sin föda om natten. Arten är mycket reproduktiv.

Rudan har en exceptionell överlevnadsförmåga och kan övervintra i bottenfrusna gölar genom att den tillbringar vintermånaderna i dvala i icke fruset bottenslam. Utplantering av ruda i skogsdammar får till följd att vissa andra arter som har svårare att hävda sig försvinner, och rudan är nästan omöjlig att utrota.

Reduktionsfiske

Att ändra sammansättning och förekomst av fisk i övergödda sjöar kallas biomanipulering. Detta har gjorts i Ösbysjön på 70- och 90-talen. Genom dessa biomanipuleringar har Ösbysjön nu en obalans i fiskbeståndet med bara karpfisk (inkl ruda), ingen bottenvegetation och grumligt vatten. En återställande biomanipulation krävs därmed med reduktion av karpfisken och inplantering av rovfisk (t.ex. abborre).

Reduktionsfiske för att komma tillrätta med övergödningsproblem är en etablerad åtgärdsmetod med ganska blandade resultat. Vår kanske mest bevisfixerade organisation Mistras Råd för Evidensbaserad Miljövård, EviEM, har låtit utföra en metastudie (granskning och sammanfattning av gjorda studier) av reduktionsfiske. Några citat:

”Sammanfattningsvis tyder våra resultat på att reduktionsfiske är ett användbart sätt att förbättra vattenkvaliteten i övergödda sjöar”

”I snitt uppgick förändringarna till en ökning av siktdjupet med 0,47 meter och en minskning av klorofyllhalten med 33 µg/l”

”Ännu sju år efter biomanipuleringen visade de genomsnittliga effekterna på siktdjup och klorofyllhalt inga tydliga tecken till att avta”

Våra kommentarer till Mistras rapport:

0,47 meters siktförbättring skall relateras till att nuvarande siktdjup är 0,4 meter. Klorofyllhalten är ett mått på mängden växtplankton. I Ösbysjön är den uppmätta halten 25 µg/l.

Mistrarapporten visar på en stor spridning i resultaten mellan olika projekt. I Vallentunasjön har man knappt fått någon förbättring huvudsakligen på grund av att sjön har en hög fosforhalt och för stort tillflöde av fosfor. Det finns även ytterligare skäl.

I Lilla Pildammen i Malmö ökade siktdjupet från 8 cm!! till 1,2 meter. I Sövdesjön i Skåne ökade siktdjupet från 1 á 2 meter till 7 meter.

En tumregel är att man kan fiska ut drygt 200kg/hA sjöyta, vilket för Ösbysjön betyder ett knappt ton, vilket ger biogas motsvarande 400 liter bensin. Med ett ton fisk avlastas även sjön med 10 kg fosfor motsvarande tre års tillskott från hästhagen.

I Växjö har man genomfört väldokumenterat reduktionsfiske i ett flertal sjöar. Av dessa är sjön Trummen mest lika Ösbysjön (16 gånger större, men i övrigt lik). Där genomförde man reduktionsfiske två år i rad med följande fångsresultat:

• 2016 6.490 kg
• 2017 1.548 kg

Vi ser, kanske inte oväntat, att ett reduktionsfiske inte tar bort all fisk. Med tanke på att karpen har en god reproduktivitet, så är det därför knappast tillräckligt med att genomföra åtgärden en gång om man vill ha en långvarig effekt. Om man planterar in rovfisk, t.ex abborre, så minskar behovet av underhållsfiske. Abborren bör helst vara fullvuxen. Enligt Aneboda fskodling, så klarar inte karpen att reproducera sig i miljöer med rovfisk (Dock osäkert om de har rätt).

Ösbybadets Vänner har begärt in en kostnadsindikation på att utföra ett reduktionsfiske i Ösbysjön från Sveriges mest välrenommerade företag i branschen, Klara Vatten,  https://www.klaravatten.se/. Kostnadsindikationen ligger på 55.000 kr, eller lägre om framkörningskostnaden kan delas på flera projekt i länet.

Ytterligare nödvändiga åtgärder

Räcker det då att åtgärda Ösbysjön med ett eller flera reduktionsfisken? Svaret är entydigt Nej. Detta av två skäl:

• Troligtvis kommer de störande slingerväxterna komma tillbaka om vi bara genomför  reduktionsfiske
• Ösbysjön (likt andra sjöar) tillförs kontinuerligt fosfor. Då Ösbysjön saknar känt utlopp, så får vi ett kontinuerligt tillflöde av fosfor, men inget frånflöde, därför är det nödvändigt att leda bort dräneringsvattnet från hästhagen. Befintlig reningsdamm är mycket ineffektiv. Se senare kapitel
• För att kompensera för det ständiga tillflödet, så behöver vi också en fosforsänka (Reduktion av fosfor). Detta kan effektivt göras genom att under några år sommarskörda och transportera bort vassen. På detta sätt kan cirka 25kg fosfor per år reduceras från sjön.

För att inte få tillbaka slingerväxterna rekommenderar vi en mindre omfattande fällning av fosforn med aluminium. Eftersom fosforhalten inte är anmärkningsvärt hög så skulle omfattningen kunna hållas låg. Det räcker att förskjuta sjön från ganska näringsrik till ganska näringsfattig för att andra växter såsom näckrosor skall trivas bättre än slingerväxterna. Med den låga doseringen och lilla sjön skulle spridningen till och med kunna utföras med ideell arbetskraft.

I kontrast till vissa fördomar om metoden, så vill vi förtydliga att aluminiumfällning:

• Är en välbeprövad och säker metod
• Enligt en metastudie är såväl den effektivaste, som den mest kostnadseffektiva metoden och att effekten är långvarig om man har begränsat tillflödet av näringsämnen
• Inte är en naturfrämmande metod. Aluminium ingår naturligt i jordskorpan och bottensedimenten. Det handlar bara om en ökning med, i vårt fall, 5-10%.

Som framgått ovan var problemet med inplanteringen av gräskarp på 70-talet att man planterade in alldeles för mycket. Inplantering av upp till 30 kg/hA (eller 10-20 kg/hA enligt försiktigare bedömare) med minst 2 års ålder har en positiv effekt. ÖBV anser dock att detta är överflödigt om sjöns fosfor fälls ut med aluminiumsalt, men föreningen motsätter sig inte inplantering av kinesisk gräskarp inom ovan givna gränser.

Sammanfattningsvis är ÖBVs förslag till åtgärdspaket

• År 1 Reduktionsfiske samt pumpa hästhagens dräneringsvatten till den våtmarksliknande ängen bortom Hildingavägen
• År 2 Fortsatt reduktionsfiske samt inplantering av vuxen abborre och/eller annan rovfisk
• År 3 Låta sjön stabilisera sig, främst invänta begynnande bottenvegetation
• År 4 Några mätningar på den sjö som nu har helt nya egenskaper. Val och dimensionering av kompletterande åtgärd, troligen fosforbindning med aluminiumsalt
• År 5 Åtgärd enligt utredning år 4
• År 1-5 Sommarskörd och borttransport av karp

Ridhuset, hästrastgården och buffertzonen

Att ha en hästgård intill en badsjö är olyckligt, men ingen av dessa anläggningar kan med rimliga eller önskade insatser flyttas.

ÖBV bedömer att själva ridhuset efter ombyggnaden har en betryggande hantering av gödsel och urin. Gödseln hämtas med container inne i byggnaden. Vi har inte kartlagt vart spolvatten tar vägen och om det kan finnas risk att det vi dagvattensystem eller annat avloppssystem kan leta sig ner till sjön, men har inga misstankar i den riktningen.

Området öster om Hildingavägen kan eventuellt ha kontaminerad mark från såväl hästarna som, än mer, tidigare upplagsplats för snö från väghållning. ÖBV bedömer att detta inte kan sprida sig till Ösbysjön, eftersom mellanliggande mark ligger högre.

Däremot är vi ytterst tveksamma till tillflödet av fosfor från hästarnas rastplats mellan ridhuset och Vendevägens hållplats. Vattenflödet härifrån håller 30-faldigt för hög fosforhalt. En reningsdamm är anordnad för att sedimentera ut fosforn. 2002 lät kommunen en konsult utföra en utredning av reningsanläggningens dimensionering. Konsulten föreslog ett system i tre steg:

• System för att leda vattnet från hästhagen till reningsanläggningen
• En sedimentationsdamm på 300 m2
• Ett kemiskt reningssteg bestående av en 25 meter långt dike i flödesriktningen med krossad mineral i botten som binder fosfor

Av detta har kommunen infört infört steg 1 (som är nödvändigt, men inte är ett reningssteg). En sedimentationsdamm på 30 m2, alltså en tiondel av rekommenderad storlek och inget kemiskt steg.

En väldimensionerad sedimentationssteg (t.ex. enligt konsultens förslag) ger cirka 40% rening. Dräneringsvattnet från hästhagen håller upp till 30 gånger högre fosforhalt än vad Ösbysjön tål. Ett sedimentationsdike tar därtill bara hand om partikelbunden fosfor. Den byggda sedimentationsdammen är därför näst intill verkningslös.

Ett kemiskt reningssteg är en mycket effektiv åtgärd (men effekten är svår att sätta siffror på).

Utöver detta är det inte säkerställt att reningsdammens botten ligger över sjöns högvattennivå. Risk för utsköljning föreligger eventuellt.

Ösbysjöns vatten håller 1,5 kg fosfor (räknat på en yta av 160 x 290m, medeldjup på 1,7m och fosforhalt på 19 µg/l) Tillrinningen från hästrastplatsen tillför 3,5 kg fosfor per år (En något osäker kalkyl där vi räknat på ett vattenflöde på 5.000 m3/år enligt beräkning gjord i konsultrapporten för dimensioneringen av buffertzonen samt ett fosforinnehåll på 700 µg/l i tillflödet enligt av kommunen beställd mätning 2017)

Med ett stort näringstillflöde, så är alla andra åtgärder meningslösa! Därför måste dräneringsvattnet pumpas till bortom Hildingavägen.

Vassen

Även om dräneringsvattnet hanteras bra, så måste vi räkna med ett fortsatt tillflöde av fosfor. Då Ösbysjön saknar tydligt utflöde, så skulle detta leda till en kontinuerligt höjd fosforhalt. Med ett ständigt tillflöde av fosfor är alla andra åtgärder kortsiktiga och måste göras om efter några år. Vi måste därför även ha en fosforsänka. 40% av Ösbysjöns yta är täckt av vass. (I Ösbysjöns yta har vi då inkluderat vassyta på kärrmark). Totalt har vass och sly en yta på cirka 3 hA. Sommarskördad vass innehåller 9 kg fosfor per hA. Totalt skulle vi därmed kunna bli av med 27 kg fosfor per år.

Vassen har en stor betydelse för sjöns ekologi. ÖBV förordar att vassen årligen skördas och transporteras bort under sen högsommar

Vassens betydelse för fosforbalansen

Vassen suger upp ansenliga mängder fosfor. Om vassen skördas och transporteras bort under senare delen av högsommaren så kan 25kg fosfor/år avlägsnas från botten, strandnära vattnet och de våtmarksliknande tillrinningszonerna.

25 kg fosfor är mycket! Som en jämförelse så tillför hästhagens dränering 3,5 kg fosfor per år (Beräknat på bräckligt underlag) och sjöns vatten håller 2 kg fosfor (36µg/lit och 59.000 m³ vattenvolym). De riktigt stora reservoarerna av fosfor finns i bottensedimentet. De två översta decimetrarna av bottensedimentet håller cirka 2 ton fosfor [2 mgP/g TS, 90% vattenhalt, TS densitet 1,3, 4hA sjöyta]

Under hösten innehåller vassen mindre mängd fosfor, varför fosforreduktion med hjälp av vassen inte är lika effektiv då.

Vassens betydelse för vattenståndet

Så långt känt, så finns det ingen avrinning från Ösbysjön utan avgående vatten sker i form av avdunstning. Det avdunstar mer vatten från vassbältet än från den fria vattenytan. Under juli är avdunstningen per kvadratmeter 10 gånger högre från vassen än från fria vattenytan. Genom att avverka vassen bidrar vi därför till att vattennivå i sjön inte sjunker. Vi uppskattar att vattennivån i sjön idag är 2½ dm lägre än på 60-70 talen.

Vassens betydelse för att sjön inte ska slamma igen

Under höstarna sedimenterar sjöns växlighet på botten. Detta leder till att sjön blir allt grundare. Görs inget, så kommer Ösbysjön om 70 år ha ett för lågt vattendjup för att vara badbar.

Vassens betydelse för växthuseffekten

Biologisk nedbrytning under syrebrist leder till bildning av biogas. Biogas består till cirka 60% av metangas som har 30 gånger högre växthuseffekt än motsvarande mängd koldioxid. Ösbysjön håller en mycket hög halt biogas i bottnarna och bidrar därför starkt till växthuseffekten

Vassens betydelse för bottnarnas hårdhet.

Bottensedimentet i Ösbysjön är extremt löst. Man kan lätt köra ned hela underarmen i bottensedimentet. Det lösa sedimentet sammanfaller ungefär med det ännu inte fullt nedbrutna sedimentlagret. Genom att minska tillförseln av biomassa till bottensedimentet, så blir därför botten fastare.

Vassens påverkan på vattnets grumlighet

Vattnets grumlighet beror främst på mängden växtalger i sjön. En lös sedimentbotten bidrar dock också till grumligheten genom att bottensediment virvlar upp.

Vassens påverkan på bottenvegetationen

Idag förekommer ingen bottenvegetation i Ösbysjön där vattnet är djupare än i vassbältet. För att vi ska lyckas med sjörestaureringen måste vi återskapa en bottenvegetation. Med ett så löst bottensediment, som vi har idag, så har bottenväxterna svårt att få fäste. Utan sedimentationstrycket från vassen går det bättre. När vi väl har fått en ny bottenvegetation, så binder den bottensedimentet, som blir ytterligare fastare.

Vassens påverkan på den biologiska mångfalden

Vassen är positiv för den biologiska mångfalden, främst genom att fungera som skyddad barnkammare för sjöns yngsta individer. Det behovet är störst på våren och försommaren. Det är därför viktigt att vassen inte skördas för tidigt på säsongen.

Vassens estetiska betydelse

Visst kan det vara vackert med ett vassfält som böljar i vinden. När vi lyssnar på Danderydsborna, så finner vi dock att de allra flesta föredrar en öppen vattenyta. Detta gäller inte minst de som har lite mindre kontakt med Ösbysjön och bara passerar förbi.

Vassen på lite längre sikt

Årligt underhåll blir med tiden dyrbart. När vi om några år är färdiga med sjörestaureringen, så kan vi slippa den årliga kostnaden genom att skörda vassen under vattenytan. Då dör den och kommer inte tillbaka. En del av vassen växer dock på land och kan behöva skördas även i framtiden.

Om målet, som här, är att reducera sjöns näring, så skall vassen skördas ovanför vattenytan

Om målet är att reducera vassen, så skall vassen skördas under vattenytan

Man kan här tänka sig en estetisk kombination av bägge metoderna då vassbältet är störande stort.

Om man drar upp vassen med rötterna, så finns risk för en anstormning med Kanadagäss. Detta har skett på vissa ställen, men inte alla.

Artsammansättning i Ösbysjön

Artkunskap tillhör inte styrkan hos ÖBV´s styrelse. Vi håller därför detta stycke kort. Vi välkomnar någon med god artkunskap till styrelsen.

Den slingeväxt som stört simmarna i Ösbysjön har på flertalet ställen angetts som kransslinga, men på ett fåtal ställen som axslinga. Axslingan har med fjäderliknande blad och rödare stam.

Dessa två slingeväxter bör inte reduceras mekaniskt, då de sprider sig genom att lösa växtdelar faller till botten och slår rot. Försök till mekanisk reduktion leder därför ofta till motsatt effekt.

Vid större förändringar av sjöns ekologi genom inplantering av fisk eller fiskdöd har växtsammansättningen också påverkats. Det har handlat om befintliga arters relativa dominans, tillkomst av helt nya arter och arter som försvunnit.

En möjlig tanke skulle kunna vara att i samband med annan förändring av ekologin även försöka plantera in en ny art. Optimalt är en art som ger en tät bottenvegetation, men inte av sådan höjd att det stör simmare. Ett förslag som givits i litteraturen är rödsträfse.

Dessvärre har internationell FoU vad avser inplantering av växter på sjöbotten inte kommit speciellt långt. Man är fortfarande hänvisad till manuell plantering med dykare. Detta resulterar i en kostnad på gränsen mellan realistiskt och orealistiskt. (Några miljoner kronor)

Kommunens kartläggning 2022

Under 2022 lät kommunen en konsult genomföra en parallell utredning av Ösbysjöns ekologi och restaureringsåtgärder. Konsulten genomförde ett mycket seriöst arbete.

Beträffande restaureringsåtgärderna föreslår konsulten samma åtgärdspaket som ÖBV

· År 1 Reduktionsfiske samt att leda hantera dräneringsvattnet från hästhagen

· År 2 Fortsatt reduktionsfiske samt inplantering av rovfisk (t.ex. abborre)

· År 3 Invänta att bottenvegetationen börjar komma igång

· År 4 Lite kompletterande mätningar

· År 5 Fosforbindning med aluminiumsalt

Därutöver föreslår konsulten två ytterligare åtgärder

· Höjning av vattennivån

· Eventuell muddring av det översta sedimentlagret

ÖBV är klart positiva till en vattennivåhöjning, men tveksamma till en muddring, som kan göra mer skada än nytta.

Konsulten nämner att sommarskörd och borttransport av vass kan minska sjöns fosforbelastning, men har missat att ta med det i sin åtgärdssammanfattning.

Överraskande resultat i konsultrapporten är att sjöns fiskbestånd domineras av Ruda och Braxen med enbart ett mindre inslag av karp. Alla dessa fiska tillhör dock karp släktet och skadar sjön på samma sätt. Var och när Braxen kommit in i sjön vet vi inte.

En annan överraskning är att djupet på djupaste stället i sjöns östra del krympt från 4,1 meter 1958, via 3,5 meter 1998 till 2,4 meter nu. Sjöns översta bottensediment är nästan halvflytande och det är därför inte överraskande att det sakta tar sig ner i de djupaste bottenhålorna.

Lite om Kartläggningen

I ovanstående text har vi behandlat mätvärden såsom om de var absoluta sanningar. Inget kan dock vara mer fel! Danderyds kommun lät i augusti 2014 utföra en ganska omfattande kartläggning av sjöns ekologiska status. Rekommendationen inför sjörestaureringar är att man mäter med täta mellanrum (t.ex. var månad) mellan islossning och isläggning. Om man eftersträvar en enklare kartläggning, så är rekommendationen att mätningen skall utföras i augusti, då sjöar brukar visa sämst ekologisk status.

Den marina växtligheten genomgår årstidsförändringar på samma sätt som växtligheten på land. Att mäta fosforhalt med mera vid slumpmässiga årstider är som att mäta färgen på trädens löv vid slumpmässiga årstider. Det enda som kan konstateras är att de inte är blå!

Kommunens mätningar har ändock varit till ovärderlig hjälp för att skapa den förståelse som denna skrift återger.

Den historiska erfarenheten med många felbeslut talar för ett varsamt handlingsprogram byggt på bra underlag.

Danderyds kommun gör frekventa mätningar av bakteriehalten i Ösbysjön. Då vi misstänker att någon mätning kan ha varit försedd med mätfel, så har vi i tabellen nedan tagit bort den mätning som givit de högsta respektive de lägsta värderna. Avseende bakteriehalten finns det ingen oro rörande Ösbysjön.

Datum	E.coli	Enterokocker
2019-08-12	19	12
2019-07-29	9	5
2019-07-15	21	9
2018-07-30	4	22
2018-07-16	9	3
2018-07-02	3	2
2018-06-18	20	3
2017-07-31	23	24

Ekonomi

Man kan få 90% bidrag för att restaurera en övergödd sjö. Bidragsprogrammet kallas Lokala Vattenvårdsprojekt, LOVA, och är ett samarbete mellan Havs och Vattenmyndigheten och Länsstyrelserna. Bidraget kan sökas av kommuner och ideella sammanslutningar eller kombinationer av dessa. Sökande kan samarbeta med andra aktörer för finansieringen. Bidrag kan inte sökas för projekt som redan påbörjats.

För åtgärder på mark, såsom hantering av hästhagens dräneringsvatten, kan man få 80% bidrag.

Bidrag är inte garanterade och ansökningsarbete är krävande. Vi rekommenderar därför inte att söka bidrag om totalkostnaden hamnar under en halv miljon kr.

Ösbybadets Vänner har fått en prisindikation på reduktionsfiske av Ösbysjön på 55.000 kr. Vi rekommenderar att reduktionsfisket utförs två gånger till en kostnad på 110.000 kr

Ösbybadets Vänner har fått in en prisindikation på aluminiumbehandling av Ösbysjön med 60 gram Al/m2. Prisindikationen ligger på 1 Mkr. Uppgiften härstammar från den tid då vi inte visste att Ösbysjön INTE hade alarmerande hög fosforhalt. Med 15 gram Al/m2 och inslag av ideell arbetskraft kanske vi hamnar på sjättedelen? Ansträngningar bör göras för att pressa kostnaden för en aluminiumbehandling.

Kostnaderna för att pumpa dräneringsvattnet från hästhagen till bortom Hildingavägen kan kommunen lättare bedöma.

Kostnaderna för vassröjning har tidigare de direkta grannarna till sjön stått för. Om kommunen skall stå för det, så uppskattas det till 50.000 kr/år

Tillkommer kostnad för provtagning och analys. Analyserna är billiga då de är standardiserade. Provtagningskostnaderna kan hållas nere om de utförs av ideell arbetsinsats eller av hantverkare som har andra ärenden till sjön

Någon extern rådfrågningstjänst bör anlitas. Där vi rekommenderar SLU.

Vattennivå, till och frånflöde

Ösbysjöns vattennivå har sjunkit sedan 1800-talet. Enligt boken Dana Ör från 1968 sjönk vattennivån i Ösbysjön med en halv meter från att ligga 7,8m över havet 1873 till 7,3m över havet 1968. Minnesbilder från oss som var unga djursholmsbor på 60-talet säger att vattennivån därefter har sjunkit med en kvarts meter relativt land. Eftersom landhöjningen samtidigt har varit 2,5 dm, så har vattennivån i Ösbysjön varit konstant relativt havet sedan 60-talet.

Genom att studera nattgammal is har ÖBV funnit att tillflöde sker via en underjordisk åder från höga berget i nordost. Ådern mynnar i närheten av stora stenen och två meter ut i vattnet med GPS koordinaterna lat. 59.402278 long. 18.065138.

Flera vittnesmål säger att det finns kalla partier i sjön, som man passerar såväl när man simmar mellan dam- och herrsidan, liksom i sjöns djupare östra del. Hypotetiskt kan man tänka sig att det på dessa platser finns tillflöden från grundvattennivån. Misstankar om detta har funnits under ett halvsekel. Det vore spännande att kartlägga temperaturerna som en tredimensionell karta över sjön för att bekräfta eller dementera hypotesen.

Ytterligare ett tillflöde har funnits (och kanske finns??) från Fafnervägen intill herrbadsidans parkering. Innan rondellen vid Ösby hade byggts, så fanns en bäck som ledde vattnet från Urdaberget över nuvarande Ösbyrondellen, följde vidare banvallen, Torstenssons väg och därifrån ned till Herrbadsidan. Med samhällets utveckling har detta system störts, dock oftast med intensionen att i huvudsak bibehålla funktionen. Torstenssons väg har väl utförda diken ner mot Surtvägen. Under såväl Surtvägen, som under tomtmarken till Blomsterfondshusen går rörsystem som för dagvatten i riktning mot Ösbysjön. Vår amatörmässiga visuella inspektion visar att dessa rör till stor del är igensatta. Om en rensning av dessa rör är tillräcklig vet vi naturligtvis inte, men det är en enkel första åtgärd. Med värmekamera har ÖBV sett spår av detta tillflöde i sjön. Bilderna är dock otydliga och därmed mycket osäkra.

Ytterligare ett tillflöde har funnits till sjön innan ridhusets tillkomst. Det gick från Vendevägens station över ridhustomten ned till sjön. Här finns en uppenbar risk att rester av det flödet idag för med sig fosfor från hästarnas gödsel.

Ett nytt tillflöde skulle lätt kunna skapas genom att utnyttja även det norra vattenflödet från höga berget och leda in detta via det gamla grävda diket på dambadsidan. Idag är det diket helt igenvuxet och har inte längre kontakt med sjön. Vattnet i diket är därtill lerbemängt, varför ett grusfilter skulle behövas.

Vi har icke lyckats säkerställa något frånflöde från Ösbysjön. Som en obekräftad hypotes tror ÖBV att sjön idag saknar frånflöde och att nivåminskningar endast orsakas av avdunstning och eventuellt infiltration till grundvattnet

Frånflödet från Ösbysjön har tidigare skett genom det dike som startar under dambadsidans brygga, går bort till Hildingavägen och vidare genom rörsystem hela vägen till Värtan. Mynningen till frånflödeskanalen ligger idag över vattenytans nivå, varför något frånflöde inte sker.

Den årliga variationen mellan hög- och lågvatten är +/- 3 dm.

Är det då mer eller mindre en naturlag att vattennivån måste sjunka? Är det någon vi stilla måste acceptera?

Den fysikaliska ekvationen är enkel. Vattenmängden i sjön ändras med skillnaden mellan tillflöde och frånflöde korrigerat för en viss avdunstning och infiltration till grundvattnet.

ÖBV har kartlagt vattennivåerna under ett drygt halvår. Mellan 21 november och 17 december regnade det ovanligt mycket. Under den kalla perioden då avdunstningen är låg, så behåller sjön sin vattennivå. Med vårens och sommarens värme sjunker nivån. Detta talar för att det inte förekommer något frånflöde, men likväl avdunstning.

Vi har haft svårt att hitta information på internet om hur farligt det är med en sjö med så låg vattenomsättning och utan frånflöde. Känslomässigt är vi oroliga för att en förgiftningssituation skulle kunna uppstå, men vi vet inte.

Om ett frånflöde ändock finns, så tror vi att det sker via markinfiltration till Fafnervägens dagvattensystem. Se längre ner.

För att förstå tillflödets utveckling, så startar vi med en historisk tillbakablick. Vid tiden för Kristi födelse var de båda sjöarna Ösbysjön och Ekebysjön delar av det sund som förband Värtan med Edsviken. Från 500-talet och framåt var förbindelserna med saltsjöarna brutna. Ösbysjön hade ett utlopp mot den 2m lägre Ekebysjön fram till 1884. Sedan 1600- eller 1700-tal finns även det ovan nämnda utloppet mot Framnäsviken.

Enligt anteckningar från Sten Hellqvist och Ann Ingvar från 2000-09-24 står:

”Den sista nådastöten blev troligen på 1920-talet då husen längsmed Fafnervägen byggdes. Man gjorde då ett rör och dräneringssystem runt sjön. Vattennivån sänktes nästan 1 meter. Då bröts avflödet helt.”

Vi tror att ”nästan 1 meter” är en överdrift, men noteringen är högintressant. Kanske det idag största frånflödet från sjön sker via markinfiltration till ett dräneringssystem kopplat till dagvattnet?

Mätt utan precision mäter Ösbysjön 165 x 270 meter. Sjön har ett maxdjup på 4 meter, typiskt djup på drygt 2 meter och medeldjup på 1,7 meter. Det är som mest 18m från sjöbotten till fast berg. Dessa 18m består av ett flertal historiska lager.

Tidplan

Vi föreslår att år 2020 ägnas åt konsensus- och kartläggningsarbete samt eventuell bidragsansökan med deadline 30 november (Bör påbörjas senast 15 oktober)

Vi föreslår att 2021 ägnas åt restaureringsarbete av sjön och omledning av dräneringsvattnet från hästhagen. Under året föreslår vi vidare att vattnet från höga bergets norra sida leds in till dambasidan via befintligt dike, vilket rensas och förses med grusfilter.

Vi föreslår att 2022 ägnas åt sjöns frånflöde.

Historik

• Fram till 1907 var Ösbysjön vattentäkt för Djursholm
• 1958 Ösbysjön hade klart vatten, man kunde se botten i hela sjön och växttyperna signalerade en näringsfattig sjö
• 60-tal Det finns gädda och gott om abborre i sjön
• 1970 var det en sträng isvinter. Gäddorna och merparten av abborrarna dog av syrebrist under den långvariga isläggningen.
• 1970-72 Inplantering av tusentals kinesiska Gräskarpar
• 1986/87 Sträng vinter. En stor del av gräskarparna dog av syrebristen under den långvariga isläggningen
• 1985-90 Ungefärlig tid för ålderrelaterad död för resterande gräskarp
• 1993 Protester med bland annat två tidningsartiklar om de besvärande slingerväxterna i Ösbysjön.
• Höst 1993 Karpar planteras in ånyo. Denna gång vanlig karp och ruda.
• 1997 Ett amatörmässigt försök att restaurera Ösbysjön med aluminiumfällning. Bristfällig dokumentation. Vår bedömning: Man underdoserade troligen starkt
• 1997 Långt framskridna planer på att muddra Ösbysjön avbryts efter protest från Naturskyddsföreningen och ett misslyckat försök att muddra Ekebysjön. Enligt planen, så skulle 6.500 – 7000 m3 muddermassor läggas upp som en vall vid sjön.

Legala aspekter

Åtgärdskraven för Ösbysjön följer två parallella regelverk. Det ena avser så kallade ”Vattenförekomster”

En så kallad ”vattenförekomst” är en sjö med en yta på minst 0,5 km² (tidigare 1 km²). Om en mindre sjö är extra skyddsvärd, så skall den också räknas som vattenförekomst. En sjö med så kallat ”EU-bad” utgör en sjö som är extra skyddsvärd. Ett EU-bad är ett bad med minst 200 badande per dag med bra badväder. Se https://www.havochvatten.se/badplatser-och-badvatten/eu-bad.html.

Ösbybadet har cirka 500 badande per dag med bra badväder och skall därmed utgöra ett EU-bad. Det är kommunerna s skyldighet att anmäla förekomsten av EU-bad. En sådan anmälan har Danderyd inte gjort för Ösbybadet.

Enligt miljökvalitetsnormerna skall ytvattenförekomster ha god ekologisk ytvattenstatus och detta skall vara uppnått senast 22 december 2015. Detta uppfyller uppenbart inte Ösbysjön.

Om det är tveksamt huruvida ett bad skall klassas som EU-bad, så skall man studera hur tydligt det är att badet är inrättat som ett officiellt bad. Är det utmärkt på kartor? Är det omnämnt på kommunens hemsida eller annan kommunal dokumentation? Finns det badbrygga? Badstege? Toalett? Omklädningsrum?

Enligt huvudregeln i 4 kap 2§ vattenförvaltningsförordningen skall tillståndet i vattenförekomsterna inte försämras. Så har skett med Ösbysjön sedan 1958.

Det andra regelverket avser specifikt badplatser

Badvattendirektivet 76/160/EEC var giltigt till 31/12/2014

I direktivets Artikel 1 §2a definieras badvatten som

”allt rinnande eller stillastående sötvatten och havsvatten i vilket

• Badning är uttryckligen tillåten av de behöriga myndigheterna
• Badning inte är förbjuden och traditionellt utövas av ett stort antal badande”

Enligt direktivet:

• Skall siktdjupet vara minst 1 meter
• Bör siktdjupet vara minst 2 meter
• Skall vattnet inte vara missfärgat

En av kommunen beställd konsultrapport från 2014 visade att inget av de två skallkraven var uppfyllda

2015 ersattes 76/160/EEC av ett nytt badvattendirektiv 2006/7/EC, som ställer betydligt lägre krav. I direktivet finns den luddiga meningen: ”Om badvattenprofilen tyder på en tendens till utbredning av mikroalger och/eller marina alger skall det genomföras undersökningar för att avgöra om de kan godtas”. Det mer svårtydda direktivet kan även tydas som att risk för cyanobakterier skall utredas och eventuell risk varnas för. Om dagens problem med badklåda blir värre, så kan det eventuellt omfattas av direktivet. Definitionen av badvatten är näst intill identisk mellan det gamla och nya direktivet.

EU direktiv 76/160/EEG är infört i svensk förordningen genom Vattenförvaltningsförordningen 2004:660 Vattenförvaltningsförordning (2004:660) Svensk författningssamling 2004:2004:660 t.o.m. SFS 2018:2103 – Riksdagen. 1 kap 3§ …skyddade områden: områden som har fastställts för skydd enligt bestämmelser grundade på den lagstiftning som avses i bilaga IV till direktiv 2000/60/EG resource.html (europa.eu) .

I 2000/60/EG bilaga IV punkt iii anges att skyddade områden inkluderar ”Vattenförekomster som fastställts som rekreationsvatten, inklusive områden som fastställts som badvatten enligt direktiv 76/160/EEG”

Enligt 5 kap 8§ miljöbalken är kommuner skyldiga att inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett fastställt åtgärdsprogram. Något fastställt åtgärdsprogram för Ösbysjön känner vi inte till.

Slutord

Ösbybadets Vänner fortsätter att sätta oss in djupare i ämnet. Vi är djupt oroliga för Ösbysjöns utveckling, men är glada över att det finns rimliga åtgärder att sätta in. I kommunens vattenplan begränsas åtgärderna avseende Ösbysjön till insatser för att rusta upp reningsdammen mellan hästhagen och Ösbysjön, samt utredning rörande möjliga åtgärder för att förbättra vattenkvaliteten.