Ösbysjöns tillstånd

Ösbysjöns tillstånd (ver 3.2) –

Klart badvatten sommaren 2021?

Ösbysjön är en biologiskt övergödd sjö i obalans. Denna text beskriver sjöns tillstånd och ger förslag på restaureringsåtgärder. Sedan version 2 har vi adderat mer information om fiskbeståndet nu och tidigare, Ridverksamhetens påverkan samt mer om vattenstånd, till- och frånflöden.

Genom åren har Ösbysjön genomgått många restaureringsförsök. Oftast har man tänkt fel. Det här är komplicerade sammanhang. Därför har Ösbybadets Vänner lagt ner mycket tid på att sätta oss in i litteraturen, historiska erfarenheter, vi har kontaktat experter o.s.v. Ändå har vi säkert missat något. Om du hittar brister eller viktiga komplement till skrivningen, så är vi tacksamma för ett mejl till  lars@osbybadetsvanner.se

Vattenkvalitet

Sjöar i obalans består främst av:

  • Näringsfattiga sjöar
  • Övergödda sjöar
  • Fursurade sjöar

Näringsfattiga sjöar utgör den i Sverige vanligast gruppen. Dessa har ofta ett stort siktdjup, har näckrosblomning och brunaktigt vatten.

I en miljökonsekvensbeskrivning https://www.danderyd.se/contentassets/94fc6956dc264c4cab52c0a18ff5bafd/miljokonsekvensbeskrivning.pdf från kommunen beskrivs Ösbysjön:

” Ösbysjön är en naturligt näringsrik sjö, med avrinning via dagvattennätet mot Stora Värtan. Under en följd av år uppvisade sjön förhöjda halter av kväve och fosfor. Tillrinningen sker från villaområden, naturområden och betesmarker. År 2005 anlades en reningsdamm med syfte att minska näringstillförseln till sjön. Relativt lite fakta om kommunens sjöar beträffande kemisk status finns idag säkerställt”

Orsaken till övergödning beror alltid på höga halter av kväve och fosfor. Tillförseln av dessa näringsämnen brukar komma från jord-, lant- eller skogsbruk. För små sjöar utan motorbåtstrafik brukar fosforhalten vara den styrande parametern.

Ansamlingen av kväve och fosfor från död växtlighet sker i bottensedimentet. Bottenssedimentet fungerar därför som ett förråd för näringsämnen, som kan räcka i många decennier. Kunskap behövs därför om huruvida det fortfarande tillförs för stora mängder näringsämnen till sjön, eller om sjöns övergödning beror på gamla synder.

Gör man ingenting, så ökar gradvis igenväxningen med vass, siktdjupet försämras, sjön börjar lukta och bottnarna dör. Allt detta ser vi i Ösbysjön. En övergödd sjö blir därför stegvis allt mindre användbar som badsjö. Däremot är övergödningen inte till nackdel för växt- och fågelliv. Fåglar och fiskyngel kan söka skydd i vassen. Växtplankton utgör mat till djurplankton, som utgör mat till fiskar som utgör mat till fåglar. Med tiden tas badsjön över av fåglarna. Detta har hänt med Ekebysjön.

Växtplankton vissnar och faller ner på den syrefattiga botten och förmultnar långsamt. Vid förmultning i syrefattig miljö bildas biogas, vars huvudbeståndsdel, metangas, har 30 gånger så kraftig växthuseffekt som koldioxid vid samma mängd

Dokumentation från 1958 visar att Ösbysjön då hade klart vatten med stort siktdjup, man såg botten i hela sjön. Sammansättningen av växter visade att sjön var näringsfattig. Det är alltså fel att Ösbysjön skulle vara en naturligt näringsrik sjö.

2019 visar Ösbysjön klara tecken på biologisk övergödning

  • Sjön har ett mycket litet siktdjup, 0,6 meter med vattenkikare
  • Det korta siktdjupet orsakas av en stor mängd växtalger
  • Sjöbotten är i det närmaste död
  • Syrehalten i bottensedimentet är nästan noll
  • 10 oktober 2019 förekom tydlig algblomning (Vilket är en mycket sen förekomst av algblomning)
  • Tidvis känner man en svag lukt av svavelväte från sjön.
  • Utöver detta så saknar sjön tydliga till- och utlopp.

Ett system för att klassa sjöar är med en så kallad Trofi klassificering. Nedan har vi bara tagit med de storheter som det finns mätvärden för i Ösbysjön

Med gul färg har vi markerat hur Ösbysjön ligger relativt skalan. Oligitrofi och Mesotrofi är ”godkända” nivåer, medan Eutrofi och Hypertrofi visar på en sjuk sjö. Växtplankton och siktdjup hör ihop. En hög halt växtplankton ger ett grumligt vatten med kort siktdjup. Mest utmärkande för Ösbysjön är det extremt korta siktdjupet, 0,6 meter, långt över gränsvärdet enligt trofi klassificeringen för att kallas extremt eller hypertrofi.

Växtligheten i sjöar har naturliga årstidsvariationer på samma sätt som växtligheten på land. Därför varierar siktdjupet med årstiderna. Se nedan uppmätta värden för 2019-2020 och jämförelse med andra närliggande vatten.

De viktigaste näringsämnena är fosfor och kväve. Det av dessa ämnen som det finns minst av styr övergödningen. I vårt fall har vi minst fosfor, och så är det i nästa alla sjöar. Fosforhalten är alltså det som styr övergödningen, medan kvävehalten är mindre viktig. Vid enklare analyser använder man sig därför bara av fosforhalten. Nu finner vi något intressant! fosforhalten i Ösbysjön är ”måttlig till hög” och ligger under det kritiska värde 25 mikrogram/liter, som man brukar sätta som gräns.

Vi finner sålunda:

Ösbysjön är biologiskt övergödd men Ösbysjön är inte kemiskt övergödd.

Ännu tydligare blir detta om vi studerar fosforhalten i bottensedimentet. Den mättes 1997 (lite väl länge sedan) till 1000 mg/kg, vilket är som i en fjällsjö. 3000mg/kg betraktas som normalt och 6000 mg/kg kräver åtgärd.

Det är det biologiska tillståndet som avgör om sjön är övergödd, medan det kemiska tillståndet är en indikator. Denna indikator fungerar uppenbart inte för Ösbysjön. Vi har därför snarare ett problem med att sjön befinner sig i någon form av obalans än att det finns för mycket gödningsämnen. Innan vi studerar orsaken till detta, så kan vi studera kvävehalten.

Ösbysjöns kvävehalt är ”hög till mycket hög”. Det här är typiskt för sjöar i storstadsregioner. Av 21 listade sjöar i Stockholms län har 6 lika hög eller högre kvävehalt än Ösbysjön. Bidragande är säkert bilarnas (främst dieselbilars) utsläpp av kväveoxider, NOx. En hög kvävehalt är inte bara något negativt. Om kvoten mellan kvävehalt och fosforhalt är över 30, så är risken för giftiga blågröna alger liten. För Ösbysjön är kvoten 58. Vi har därför knappast någon risk för giftig algblomning (men väl för ogiftig). Till skillnad från fosfor, så är kvävet i någon mån självreglerande och naturen har ordnat det så att det naturliga kretsloppet med kväve som återförs till atmosfären oftast fungerar. Summa summarum, så finns det inga riktigt konkreta skäl att bry sig om de höga kvävehalterna, men som en försiktighetsåtgärd är det bra att hålla halten nere.

Utöver att Ösbysjön är en sjö i biologisk obalans, eller snarare på grund av detta, så har det under 2020 noterats ett fåtal fall där de badande fått utslag och klåda orsakat av fågelparasiter, som tränger in och sätter sig under huden. Detta förekom i Ekebysjön åren innan sjön stängdes för bad. Ännu (2020) så är problemen begränsade, men om inget görs med sjöns ekologiska obalans, så torde Ösbysjön inom några år tas över av fåglarna och inte längre bli badbar.

Åtgärder

Fiskbestånd

Vad beror nu den här obalansen på: En granskning av såväl erfarenheter från Ösbysjön, som från andra sjöar visar entydigt att det beror på den inplanterade karpen.

På 60-talet fanns det rikligt med abborre i Ösbysjön [Ref Finn Torberger] och det fanns även gädda [Ref Urban Wrethagen]. Dessa rovfiskar dog av syrebrist under en svår isvinter 1966 eller 1970.

Under 60-talets senare hälft kom det många klagomål på slingrande bottenväxter i Ösbysjön, som störde de badande. Som första projekt i Sverige planterade då kommunen in 1000-tals kinesiska Gräskarpar i sjön under åren 1969-1971. Gräskarpar har flera effekter:

  • Karpen äter upp slingerväxterna och liknande växtlighet (makrofyterna). Detta är den önskvärda effekten
  • Eftersom makrofyterna nu inte konkurrerar om tillgängligt fosfor, så blir mer fosfor tillgängligt för växtplankton (mikrofyterna) och sjön blir grumlig
  • Karpen livnär sig också på djurplankton. Eftersom djurplankton livnär sig på växtplankton, så kan växtplanktonkoncentrationen öka ytterligare
  • Karpen bökar i bottensedimentet efter växter och smådjur och rör därmed upp de näringsämnen, som finns lagrade där, vilket ytterligare ökar tillväxten av växtplankton.
  • Den låga ljusgenomsläppligheten i kombination med ett förmultningstryck från vissnad växtplankton leder till en syrefri botten. I en syrefri botten kan järn inte hålla kvar sina järnfosfater, utan avger fri fosfor, som tas upp av växtplankton och ökar tillväxten ytterligare.

Totalt får man alltså en reduktion av slingerväxterna och annan växtlighet ”i mänsklig skala” medan vattnet grumlas av en hög koncentration växtplankton. På detta sätt räcker sjöns ”måttliga till höga” fosforhalt till att skapa en övergödd sjö med mycket hög halt av växtplankton och extremt kort siktdjup.

Erfarenheterna från såväl Ösbysjön, som flera andra sjöar visar tydligt på att det är detta som händer.

Patrik Tronde, tidigare miljöansvarig på tekniska kontoret, berättar att man satte in alldeles för mycket gräskarp. Nikolas Alsterlund, som är mycket fiskeintresserad och fiskekunnig, anser att det var rätt att plantera in gräskarp, men att 30-40 stycken hade räckt. Onekligen en stor skillnad från 1000-tals. Nikolas anser även att det behövs rovfisk (gädda, abborre, mal) för att begränsa beståndet av karp.

Efter det att karpen hade planterats in så försvann problemet med slingerväxterna och sjön blev grumlig. Vintern 1986/87 var isläggningen ovanligt långvarig, vilket skapade en syrefattig miljö. karparna dog och hittades flytande på ytan efter islossningen. Effekten blev snabb. Vattnet blev betydligt klarare än på länge, men slingerväxterna kom tillbaka.

1993 eskalerade åter klagomålen på de störande slingerväxterna med bland annat två artiklar i lokaltidningen, varför kommunen, trots kunskaperna som nu fanns, återinplanterade karp tidig höst 1993. Ni har redan gissat resultatet. De störande växterna försvann, medan vattnet blev grumligt.

Karpen som planterades in 1993 var inte gräskarp utan vanlig karp [Ref Nikolas Alsterlund]. Sedan tidigare fanns ett bestånd av rudor i Ösbysjön [Ref Nikolas Alsterlund]. Eftersom rovfisken nu var borta hade rudorna kunnat föröka sig. Rudor tillhör också karpsläktet. Vanlig karp och ruda äter inte sjögräs på samma sätt som gräskarpen [Ref Nikolas Alsterlund]. Att de slingrande bottenväxterna inte har kommit tillbaka torde bero på att botten nu är död.

Wikipedia skriver om vanlig karp respektive rudor:

Karpens föda består av frön och alger men även insektersnäckormusslor och kräftdjur. Karpen slutar äta och lägger sig i dvala på botten om vattentemperaturen understiger 8⁰C och klarar av att leva i syrefattigt vatten. Den är skygg och intar ofta sin föda om natten. Arten är mycket reproduktiv.

Rudan har en exceptionell överlevnadsförmåga och kan övervintra i bottenfrusna gölar genom att den tillbringar vintermånaderna i dvala i icke fruset bottenslam. Utplantering av ruda i skogsdammar får till följd att vissa andra arter som har svårare att hävda sig försvinner, och rudan är nästan omöjlig att utrota.

Att ändra sammansättning och förekomst av fisk i övergödda sjöar kallas biomanipulering. Metoden kräver upprepade insatser med t.ex. 5 års mellanrum och medverkan av kompetenta personer, gärna forskare.

I ett ytterst kompetent forskardrivet sjörenoveringsprojekt av Finjasjön vid Hässleholm skriver forskarna: ”Karparna kan ställa till med ännu större skada än storbraxen då karpen bökar ivrigt i sedimentet i sin jakt på smådjur. Allmänheten rekommenderas att inte släppa tillbaka karp i Finjasjön vid fångst”.

Att ändra sammansättning och förekomst av fisk i övergödda sjöar kallas biomanipulering. Metoden utgör ett komplext, meningsfullt och intressant forskningsområde, men är knappast marknadsmogen. Metoden kräver upprepade insatser med t.ex. 5 års mellanrum och medverkan av forskare.

Det mest primära är därför att fiska ut karparna. Utfiskning (även kallat reduktionsfiske) för att komma tillrätta med övergödningsproblem är en etablerad åtgärdsmetod med ganska blandade resultat. Vår kanske mest bevisfixerade organisation Mistras Råd för Evidensbaserad Miljövård, EviEM, har låtit utföra en metastudie (granskning och sammanfattning av gjorda studier) av reduktionsfiske. Några citat:

Sammanfattningsvis tyder våra resultat på att reduktionsfiske är ett användbart sätt att förbättra vattenkvaliteten i övergödda sjöar”

”I snitt uppgick förändringarna till en ökning av siktdjupet med 0,47 meter och en minskning av klorofyllhalten med 33 µg/l”

”Ännu sju år efter biomanipuleringen visade de genomsnittliga effekterna på siktdjup och klorofyllhalt inga tydliga tecken till att avta”

Våra kommentarer:

0,47 meters siktförbättring skall relateras till att nuvarande siktdjup är 0,6 meter. Klorofyllhalten är ett mått på mängden växtplankton. I Ösbysjön är den uppmätta halten 25 µg/l. Mistrarapporten visar också på en stor spridning i resultaten mellan olika projekt.

I Växjö har man genomfört väldokumenterat reduktionsfiske i ett flertal sjöar. Av dessa är sjön Trummen mest lika Ösbysjön (16 gånger större, men i övrigt lik). Där genomförde man reduktionsfiske två år i rad med följande fångsresultat:

  • 2016 6.490 kg
  • 2017 1.548 kg

Vi ser, kanske inte oväntat, att ett reduktionsfiske inte tar bort all fisk. Med tanke på att karpen har en god reproduktivitet, så är det därför knappast tillräckligt med att genomföra åtgärden en gång om man vill ha en långvarig effekt. Lämpligt är även att kombinera med inplantering av rovfisk.

Ösbybadets Vänner har begärt in en kostnadsindikation på att utföra ett reduktionsfiske i Ösbysjön från Sveriges mest välrenomerade företag i branschen, Klara Vatten,  https://www.klaravatten.se/. Kostnadsindikationen ligger på 55.000 kr, eller lägre om framkörningskostnaden kan delas på flera projekt i länet.

Åtgärder mot slingrande växtlighet

Räcker det då att åtgärda Ösbysjön med ett eller flera reduktionsfisken? Svaret är entydigt Nej. Detta av två skäl:

  • All erfarenhet visar att de störande slingerväxterna kommer tillbaka om vi bara genomför  reduktionsfiske
  • Ösbysjön (likt andra sjöar) tillförs kontinuerligt fosfor. Då Ösbysjön saknar känt utlopp, så får vi ett kontinuerligt tillflöde av fosfor, men inget frånflöde.

I det här avsnittet hanterar vi slingerväxterna. Här kan vi tänka oss tre alternativa metoder eller, gärna, en kombination av dem:

  • En mindre omfattande fällning av fosforn med aluminium. Eftersom fosforhalten inte är anmärkningsvärt hög och vi naturligtvis inte vill ha en sjö helt död från växtlighet, så skulle omfattningen kunna hållas låg. Spridningen skulle till och med kunna utföras med ideell arbetskraft. I kontrast till vissa fördomar om metoden, så vill vi förtydliga att aluminiumfällning:
    • Är en välbeprövad och säker metod
    • Enligt en metastudie är såväl den effektivaste, som den kostnadseffektivaste metoden och att effekten är långvarig om man har begränsat tillflödet av näringsämnen
    • Inte är en naturfrämmande metod. Aluminium ingår naturligt i jordskorpan och bottensedimenten. Det handlar bara om en ökning med, i vårt fall, 5-10%.
  • Biomanipulering med inplantering av annan växtlighet som kan konkurrera ut slingerväxterna. Det här är en snygg metod om, och endast om, det finns tillräckliga erfarenheter från liknande projekt. Vi lär oss av inplanteringen av karpar att man inte ska ägna sig åt jungfrulig experimentverksamhet.
  • Den tredje vägen är om man kan lyckas med en rejäl minskning av tillskottet av fosfor till sjön från ridhusområdet. Det är olyckligt med ett ridhus så nära en känslig badsjö utan riktigt till- och frånflöde. Den som bott en tid i Danderyd inser dock att det vare sig är önskvärt eller politiskt möjligt att ”offra” någon av anläggningarna och ingen av dem går att flytta inom rimlighetens ram. Det återstår alltså bara att gilla läget och undersöka vad som kan göras utan att äventyra anläggningarnas respektive kvaliteter.

Ridhuset, hästrastgården och buffertzonen

Att ha en hästgård intill en badsjö är olyckligt, men ingen av dessa anläggningar kan med rimliga eller önskade insatser flyttas.

ÖBV bedömer att själva ridhuset efter ombyggnaden har en betryggande hantering av gödsel och urin. Gödseln hämtas med container inne i byggnaden. Vi har inte kartlagt vart spolvatten tar vägen och om det kan finnas risk att det vi dagvattensystem eller annat avloppssystem kan leta sig ner till sjön, men har inga misstankar i den riktningen.

Området öster om Hildingavägen kan eventuellt ha kontaminerad mark från såväl hästarna som, än mer, tidigare upplagsplats för snö från väghållning. ÖBV bedömer att detta inte kan sprida sig till Ösbysjön, eftersom mellanliggande mark ligger högre.

Däremot är vi ytterst tveksamma till tillflödet av fosfor från hästarnas rastplats mellan ridhuset och Vendevägens hållplats. Vattenflödet härifrån håller 10-faldigt för hög fosforhalt. En reningsdamm är anordnad för att sedimentera ut fosforn, men även om dammen skulle ha fullgod funktion (vilket den inte har), så skulle reningsgraden bara vara 30%, med 7-faldigt för höga värden i flödet mot sjön. ÖBV rekommenderar att spillvattnet i stället pumpas till kommunens avloppssystem (Grå eller svartvatten efter sakkunnig bedömning).

Ösbysjöns vatten håller 1,5 kg fosfor (räknat på en yta av 160 x 290m, medeldjup på 1,7m och fosforhalt på 19 µg/l) Tillrinningen från hästrastplatsen tillför 3,5 kg fosfor per år (En något osäker kalkyl där vi räknat på ett vattenflöde på 5.000 m3/år enligt beräkning gjord i konsultrapporten för dimensioneringen av buffertzonen samt ett fosforinnehåll på 700 µg/l i tillflödet enligt av kommunen beställd mätning 2017)

En god buffertzon ger en fosforreduktion på cirka 30%, tillräckligt för att motivera dess existens, men inte tillräckligt för att lösa problem. Befintlig buffertzon ökar fosforhalten i stället för att minska den! Exempel på möjliga förklaringar är:

  • Mätfel
  • Dåligt underhåll. Dammen bör grävas ur vart 5-10 år. Har detta gjorts?
  • För lågt liggande utloppsrör, så att den sedimenterade fosforn följer med
  • Inblandning av okänd naturlig vattenåder. Det gick en bäck ungefär här innan rastplatsen anlades.

Summa summarum är det svårt att få ner fosforhalten i tillflödet från hästarnas rastplats till acceptabelt låg nivå, men det bör vara lätt att åstadkomma en nödvändig förbättring. Med ett stort näringstillflöde, så är alla andra åtgärder meningslösa!

Åtgärder för att kompensera för det ständiga fosfortillflödet

Som framgår av föregående stycke måste vi räkna med ett fortsatt tillflöde av fosfor. Då Ösbysjön saknar tydligt utflöde, så skulle detta leda till en kontinuerligt höjd fosforhalt. Med ett ständigt tillflöde av fosfor är alla andra åtgärder kortsiktiga och måste göras om efter några år. Vi måste därför även ha en fosforsänka. 40% av Ösbysjöns yta är täckt av vass. (I Ösbysjöns yta har vi då inkluderat vassyta på kärrmark). Totalt har vass och sly en yta på cirka 3 hA. Sommarskördad vass innehåller 9 kg fosfor per hA. Totalt skulle vi därmed kunna bli av med 27 kg fosfor per år. Långt mer än de 3.5 kg som tillförs via hästhagens dränering. Denna obalans är dock klok att ha eftersom vassen huvudsakligen tar sin näring, inte från vattnet, utan från bottensedimentet.

Om målet, som här, är att reducera sjöns näring, så skall vassen skördas ovanför vattenytan

Om målet är att reducera vassen, så skall vassen skördas under vattenytan

Man kan här tänka sig en estetisk kombination av bägge metoderna då vassbältet är störande stort.

Om man drar upp vassen med rötterna, så finns risk för en anstormning med Kanadagäss. Detta har skett på vissa ställen, men inte alla.

Kartläggning

I ovanstående text har vi behandlat mätvärden såsom om de var absoluta sanningar. Inget kan dock vara mer fel! Danderyds kommun har utfört mätningar i en punkt vid slumpmässiga årstider och cirka en gång om året sedan 2005. Rekommendationen inför sjörestaureringar är att man mäter med täta mellanrum (t.ex. var annan vecka) mellan islossning och isläggning. Om man eftersträvar en enklare kartläggning, så är rekommendationen att mätningen skall utföras i augusti, då man ibland ser toppvärden.

Den marina växtligheten genomgår årstidsförändringar på samma sätt som växtligheten på land. Att mäta fosforhalt med mera vid slumpmässiga årstider är som att mäta färgen på trädens löv vid slumpmässiga årstider. Det enda som kan konstateras är att de inte är blå!

Kommunens mätningar har ändock varit till ovärderlig hjälp för att skapa den förståelse som denna skrift återger, men de duger inte för beslut om åtgärder. Stora överraskningar, som motiverar andra åtgärdsbeslut kan komma av ett utförligt mät- och provprogram.

Den historiska erfarenheten med många felbeslut talar också för ett varsamt handlingsprogram byggt på bra underlag.

Danderyds kommun gör frekventa mätningar av bakteriehalten i Ösbysjön. Då vi misstänker att någon mätning kan ha varit försedd med mätfel, så har vi tabellen nedan tagit bort den mätning som givit de högsta respektive de lägsta värderna. Avseende bakteriehalten finns det ingen oro rörande Ösbysjön.

Datum E.coli Enterokocker
2019-08-12 19 12
2019-07-29 9 5
2019-07-15 21 9
2018-07-30 4 22
2018-07-16 9 3
2018-07-02 3 2
2018-06-18 20 3
2017-07-31 23 24

Vad bör mätas?

Fosfor

Fosforhalten är den främsta drivande parametern för sjöns övergödning och också något som måste anges i en eventuell forskningsansökan

pH

Aluminiumbehandling fungerar för pH-värden mellan 6-9. Aluminiumbehandlingen sänker pH-värdet. Behandling med aluminium under pH=6 kan vara direkt skadlig för sjön. Det är därför helt nödvändigt att ha koll på pH-värdet

Kväve

Ger en bättre förståelse för händelseförloppet och måste anges i eventuell forskningansökan. Som försiktighetsåtgärd bör kvävehalten sänkas.

Järn

Järnhalten visar tydligare än fosforhalten ”The tipping point” när syrehalten är så låg att järn inte längre förmår binda fosfor till mer oskadlig fosfat

Syre

Som ovan: När syrehalten är så låg att järn inte längre förmår binda fosfor, så sker sjöns degradering i ett snabbt tempo

Växtplankton

Växtplankton mätt som gram per liter visar ”i förstorad skala” de årstidmässiga variationerna

Siktdjup

Siktdjupet visar också tydligt de årstidsberoende variationerna, är lätt att mäta och har en tydlig koppling till hur sjön upplevs.

Temperatur och vattenstånd

Är mindre viktiga parametrar, men är lätta att mäta

Färgtal: Korrelerar väl med upplevelsen av sjön.

Mätpunkter

Vi föreslår fyra punkter på sjön och i var punkt tas en mätning 0,5m under vattenytan och en mätning 0,5m över botten, utan att röra upp bottensedimentet. Skillnaderna mellan bottenprovet och ytprovet visar på om bottensedimentet orsakar sjöns övergödning. Detta kallas internbelastning till skillnad från externbelastning där det är tillförseln av näringsämnen utifrån som utgör problemet.

  • Punkt 1: På djupaste stället. Där finns störst risk för bottendöd
  • Punkt 2: Nära tilloppet, strax väster om herrbadet. Ger svar på om detta tilloppsvatten tillför näring
  • Punkt 3: Nära hästhagen och det tidigare ytterligare tilloppet. Ger svar på om hästhagen bidrar med näring
  • Punkt 4: Referenspunkt. Så långt från punkterna 2 och 3 som möjligt, gärna nära (det icke fungerande) utloppet vid dambadsidan.

Punkterna 2, 3 och 4 tas vid samma bottendjup för bästa möjliga jämförelse.

Markprover bör tas på ett tiotal punkter för att bättre förstå samspelet mellan ridanläggningen och sjön. Bottensedimentprover bör tas vid olika djup ner i sedimentet, t.ex. 2cm, 10 cm, 25 cm och 50 cm.

Mättidpunkter

  • Tidpunkt 1: Omkring tiden för islossning. Under isperioden får botten en sämre tillgång på syre. Bottendöd kan därför uppstå i isperiodens slutskede.
  • Tidpunkt 2: Under perioden slutet på maj till mitten av juni. Denna period kallas klarvattenperioden och brukar svara mot den tid då vattnet är som klarast. Sjön har återhämtat sig efter isens belastning och sommarens växtplankton har ännu inte fått fart.
  • Tidpunkterna 3-7: Varannan vecka under juli och augusti. Högsommaren explosiva växtperiod utgör de snabba förändringarnas tid. Tar man inte täta mätningar under denna period, så missar man troligen händelseförloppet
  • Tidpunkt 8: Oktober. I oktober är förmultningslasten från sommarens grönska som störst i bottensegmentet.

Provningens ekonomi

Marknaden för vattenprover består nästan helt av prov av dricksvatten. De många privata brunnar som finns gör detta till en rationell och billig provning, men provprogrammen är inte skräddarsydda för att kartlägga övergödda sjöar. Provningarna säljs som paketlösningar där många tester saknar intresse för oss, samtidigt som vissa tester saknas. Totalt sätt blir dock dessa paketlösningar ekonomiska och rationella.

Mest värde för pengarna finner vi hos Synlabs ”Kemisk Normalkontroll” för 615kr/testpaket omfattande:

Fysikaliska/kemiska Analyser: COD(Mn), konduktivitet, pH, alkalinitet, turbiditet, färg, lukt
Anjoner: Fluorid, Nitratkväve, Nitrat, Klorid, Sulfat
Närsalter: Ammoniumkväve, Ammonium, Nitritkväve, Nitrit, Fosfat, Fosfatfosfor
Metaller: Järn, Kalcium, Kalium, Koppar, Magnesium, Mangan, Natrium, Hårdhet (total)

Totalt 64 prov (8 tillfällen, 4 mätplatser, 2 mätdjup) blir då knappt 40.000kr

Det enda som fattas är syre och siktdjup, men ingen av dem kan man mäta med inskickade prov utan bara med egen mätutrustning. En siktdjupsmätare bygger man själv till försumbara pengar. En syremätare i lägre proffsklass kostar 6.000-7.000kr. För halva priset kan man få en begagnad eller ny i semi-proffsklass.

Totalsumma 47.000kr Då ska man vara medveten om att detta är en utpräglad snålkalkyl. Det finns inget utrymme för småutgifter såsom måttband eller resekostnader, inte för prishöjningar och inte för oförutsedda utgifter

Ösbybadets Vänner har fått en offert på mark- och sedimentprover. Offerten ligger på 27.200 kr varav 6.380 kr för provanalyserna. Vår uppfattning är att endast provanalyserna behöver beställas, och att resten kan utföras som ideellt arbete, men att det då tillkommer cirka 3.000 kr för provtagningsutrustning.

Ekonomi

Man kan få 90% bidrag för att restaurera en övergödd sjö. Bidragsprogrammet kallas Lokala Vattenvårdsprojekt, LOVA, och är ett samarbete mellan Havs och Vattenmyndigheten och Länsstyrelserna. Bidraget kan sökas av kommuner och ideella sammanslutningar eller kombinationer av dessa. Sökande kan samarbeta med andra aktörer för finansieringen. Bidrag kan inte sökas för projekt som redan påbörjats.

För åtgärder på mark, såsom förbättringar av buffertzonen, kan man få 80% bidrag.

Bidrag är inte garanterade och ansökningsarbete är krävande. Vi rekommenderar därför inte att söka bidrag om totalkostnaden hamnar under en halv miljon kr.

Ösbybadets Vänner har fått en prisindikation på reduktionsfiske av Ösbysjön på 55.000 kr. Vi rekommenderar att reduktionsfisket utförs två gånger till en kostnad på 110.000 kr

Ösbybadets Vänner har fått in en prisindikation på aluminiumbehandling av Ösbysjön med 60 gram Al/m2. Prisindikationen ligger på 1 Mkr. Uppgiften härstammar från den tid då vi inte visste att Ösbysjön INTE hade alarmerande hög fosforhalt. Med 15 gram Al/m2 och inslag av ideell arbetskraft kanske vi hamnar på sjättedelen?

Kostnaderna för att åtgärda buffertzonen mellan hästarnas rastplats och sjön kan inte uppskattas i dagsläget

Kostnaderna för vassröjning har tidigare de direkta grannarna till sjön stått för. Om kommunen skall stå för det, så uppskattas det till 50.000 kr/år

För kartläggning/provning/analys tillkommer minst 57.000 kr enligt ovan. Vi föreslår en budget på 80.000 kr.

Någon extern projektledare borde inte behövas, men väl en betald rådfrågningstjänst. Där vi rekommenderar SLU och föreslår en budget på 40.000 kr.

Vattennivå, till och frånflöde

Ösbysjöns vattennivå har sjunkit sedan 1800-talet. Enligt boken Dana Ör från 1968 sjönk vattennivån i Ösbysjön med en halv meter från att ligga 7,8m över havet 1873 till 7,3m över havet 1968. Minnesbilder från oss som var unga djursholmsbor på 60-talet säger att vattennivån därefter har sjunkit med en kvarts meter relativt land. Eftersom landhöjningen samtidigt har varit 2,5 dm, så har vattennivån i Ösbysjön varit konstant relativt havet sedan 60-talet.

Genom att studera nattgammal is har ÖBV funnit att tillflöde sker via en underjordisk åder från höga berget i nordost. Ådern mynnar i närheten av stora stenen och två meter ut i vattnet med GPS koordinaterna lat. 59.402278 long. 18.065138.

Ytterligare ett tillflöde finns från Fafnervägen intill herrbadsidans parkering. Innan rondellen vid Ösby hade byggts, så fanns en bäck som ledde vattnet från Urdaberget över nuvarande Ösbyrondellen, följde vidare banvallen, Torstenssons väg och därifrån ned till Herrbadsidan. Med samhällets utveckling har detta system störts, dock oftast med intensionen att i huvudsak bibehålla funktionen. Torstenssons väg har väl utförda diken ner mot Surtvägen. Under såväl Surtvägen, som under tomtmarken till Blomsterfondshusen går rörsystem som för dagvatten till Ösbysjön. Vår amatörmässiga visuella inspektion visar att dessa rör till stor del är igensatta. Om en rensning av dessa rör är tillräcklig vet vi naturligtvis inte, men det är en enkel första åtgärd. Med värmekamera har ÖBV sett spår av detta tillflöde i sjön. Bilderna är dock otydliga och därmed osäkra.

Ytterligare ett tillflöde har funnits till sjön innan ridhusets tillkomst. Det gick från Vendevägens station över ridhustomten ned till sjön. Här finns en uppenbar risk att rester av det flödet idag för med sig fosfor från hästarnas gödsel.

Ett nytt tillflöde skulle lätt kunna skapas genom att utnyttja även det norra vattenflödet från höga berget och leda in detta via det gamla grävda diket på dambadsidan. Idag är det diket helt igenvuxet och har inte längre kontakt med sjön. Vattnet i diket är därtill lerbemängt, varför ett grusfilter skulle behövas.

Vi har icke lyckats säkerställa något frånflöde från Ösbysjön. Som en obekräftad hypotes tror ÖBV att sjön idag saknar frånflöde och att nivåminskningar endast orsakas av avdunstning.

Frånflödet från Ösbysjön har tidigare skett genom det dike som startar under dambadsidans brygga, går bort till Hildingavägen och vidare genom rörsystem hela vägen till Värtan. Mynningen till frånflödeskanalen ligger idag över vattenytans nivå, varför något frånflöde inte sker.

Ösbysjöns vattennivå har sjunkit sedan 1800-talet. Enligt boken Dana Ör från 1968 sjönk vattennivån i Ösbysjön med en halv meter från att ligga 7,8m över havet 1873 till 7,3m över havet 1968. Minnesbilder från oss som var unga djursholmsbor på 60-talet säger att vattennivån därefter har sjunkit med en halv meter relativt land. Eftersom landhöjningen samtidigt har varit 2,5 dm, så har vattennivån i Ösbysjön sjunkit med 2,5 dm relativt havet sedan 60-talet.

Den årliga variationen mellan hög- och lågvatten är +/- 3 dm.

Är det då mer eller mindre en naturlag att vattennivån måste sjunka? Är det någon vi stilla måste acceptera?

Den fysikaliska ekvationen är enkel. Vattenmängden i sjön ändras med skillnaden mellan tillflöde och frånflöde korrigerat för en viss avdunstning.

Frånflödet från Ösbysjön har skett genom en kanal som startar under dambadsidans brygga, går bort till Hildingavägen och vidare genom rörsystem hela vägen till Värtan. Mynningen till frånflödeskanalen ligger idag över vattenytans nivå, varför något frånflöde inte sker.

ÖBV har kartlagt vattennivåerna under ett drygt halvår. Mellan 21 november och 17 december regnade det ovanligt mycket. Under den kalla perioden då avdunstningen är låg, så behåller sjön sin vattennivå. Med vårens och sommarens värme sjunker nivån. Detta talar för att det inte förekommer något frånflöde, men likväl avdunstning.

Vi har haft svårt att hitta information på internet om hur farligt det är med en sjö med så låg vattenomsättning och utan frånflöde. Känslomässigt är vi oroliga för att en förgiftningssituation skulle kunna uppstå, men vi vet inte.

Om ett frånflöde ändock finns, så tror vi att det sker via markinfiltration till Fafnervägens dagvattensystem. Se längre ner.

För att förstå tillflödets utveckling, så startar vi med en historisk tillbakablick. Vid tiden för Kristi födelse var de båda sjöarna Ösbysjön och Ekebysjön delar av det sund som förband Värtan med Edsviken. Från 500-talet och framåt var förbindelserna med saltsjöarna brutna. Ösbysjön hade ett utlopp mot den 2m lägre Ekebysjön fram till 1884. Sedan 1600- eller 1700-tal finns även det ovan nämnda utloppet mot Framnäsviken.

Innan rondellen vid Ösby hade byggts, så fanns en bäck som ledde vattnet från Urdaberget över nuvarande Ösbyrondellen, följde vidare banvallen, Torstenssons väg och därifrån ned till Herrbadsidan. Med samhällets utveckling har detta system störts, dock oftast med intensionen att i huvudsak bibehålla funktionen. Torstenssons väg har väl utförda diken ner mot Surtvägen. Under såväl Surtvägen, som under tomtmarken till Blomsterfondshusen går rörsystem som för dagvatten till Ösbysjön. Vår amatörmässiga visuella inspektion visar att dessa rör till stor del är igensatta. Om en rensning av dessa rör är tillräcklig vet vi naturligtvis inte, men det är en enkel första åtgärd.

Ytterligare ett tillflöde har funnits till sjön innan ridhusets tillkomst. Det gick från Vendevägens station över ridhustomten ned till sjön. Här finns en uppenbar risk att rester av det flödet idag för med sig fosfor från hästarnas gödsel.

Enligt anteckningar från Sten Hallqvist och Ann Ingvar från 2000-09-24 står:

”Den sista nådastöten blev troligen på 1920-talet då husen längsmed Fafnervägen byggdes. Man gjorde då ett rör och dräneringssystem runt sjön. Vattennivån sänktes nästan 1 meter. Då bröts avflödet helt.”

Vi tror att ”nästan 1 meter” är en överdrift, men noteringen är högintressant. Kanske det idag största frånflödet från sjön sker via markinfiltration till ett dräneringssystem kopplat till dagvattnet?

Mätt utan precision mäter Ösbysjön 165 x 270 meter. Sjön har ett maxdjup på 4 meter, typiskt djup på 2-3 meter och medeldjup på 1,7 meter. Det är 18m från sjöbotten till fast berg. Dessa 18m består av ett flertal historiska lager.

Tidplan

Vi föreslår att år 2020 ägnas åt konsensus- och kartläggningsarbete samt eventuell bidragsansökan med deadline 30 november (Bör påbörjas senast 15 oktober)

Vi föreslår att 2021 ägnas åt restaureringsarbete av sjön och buffertzon med mera mellan ridhuset och sjön. Under året föreslår vi vidare att vattnet från höga bergets norra sida leds in till dambasidan via befintligt dike, vilket rensas och förses med grusfilter.

Vi föreslår att 2022 ägnas åt sjöns frånflöde.

Historik

  • 1958 Ösbysjön hade klart vatten, man kunde se botten i hela sjön och växttyperna signalerade en näringsfattig sjö
  • 60-tal Det finns gädda och gott om abborre i sjön
  • 1966 eller 1970 Sträng vinter. Rovfisken dog av syrebrist under den långvariga isläggningen.
  • 1969-71 Inplantering av tusentals kinesiska Gräskarpar
  • 1986/87 Sträng vinter. Karparna dog av syrebristen under den långvariga isläggningen
  • 1993 Protester med bland annat två tidningsartiklar om de besvärande slingerväxterna i Ösbysjön.
  • Höst 1993 Karpar planteras in ånyo. Denna gång vanlig karp och ruda.
  • 1997 Ett amatörmässigt försök att restaurera Ösbysjön med aluminiumfällning. Bristfällig dokumentation. Vår bedömning: Man underdoserade troligen starkt
  • 1997 Långt framskridna planer på att muddra Ösbysjön avbryts efter protest från Naturskyddsföreningen och ett misslyckat försök att muddra Ekebysjön. Enligt planen, så skulle 6.500 – 7000 m3 muddermassor läggas upp som en vall vid sjön.

Legala aspekter

På EU nivå regleras kraven på sjöars status av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000. Därutöver regleras kraven på sjöarnas kemiska status i direktivet 2008/105/EG, det så kallade dotterdirektivet om prioriterade ämnen. Det senare direktivet saknar dock betydelse för Ösbysjön, då dess kemiska status troligen är utan anmärkning.

För det förstnämnda direktivet 2000/60/EG har Sverige valt att införa direktivets bestämmelser om miljömål med det rättsliga verktyget miljökvalitetsnorm.

De grundläggande reglerna om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram finns i 5 kap miljöbalken. Mer specifika regler om miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram för vatten finns i 4 respektive 6 kap. vattenförvaltningsförordningen.

Enligt miljökvalitetsnormerna skall ytvattenförekomster ha god ekologisk ytvattenstatus och detta skall vara uppnått senast 22 december 2015. Detta uppfyller uppenbart inte Ösbysjön.

Enligt huvudregeln i 4 kap 2§ vattenförvaltningsförordningen skall tillståndet i vattenförekomsterna inte försämras. Så har skett med Ösbysjön sedan 1958.

Enligt 5 kap 8§ miljöbalken är kommuner skyldiga att inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt ett fastställt åtgärdsprogram. Något fastställt åtgärdsprogram för Ösbysjön känner vi inte till.

Slutord

Ösbybadets Vänner fortsätter att sätta oss in djupare i ämnet. Vi är djupt oroliga för Ösbysjöns utveckling, men är glada över att det finns rimliga åtgärder att sätta in. Med stor tacksamhet finner vi att kommunen har anlitat en konsult för att titta på åtgärder för sjön. ÖBV förser återkommande konsulten med nya fakta via kommunens handläggare. Vi har ingen insikt i konsultens arbete.

%d bloggare gillar detta: